Om

Ingen info ännu.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Träningsläger

Hej!
Som ni alla märkt (hoppas jag!) så har jag flyttat från Surmulen ett tag. Tanken med det är visst att matte ska hinna med mig medan det är ljust och eftersom hon jobbar här i mitt nya stall så passade det ju bra. Jag trivs rätt bra här faktiskt, går tillsammans med en jätte snygg jämngammal karl på dagarna och står faktiskt i en utebox hela nätterna. Det var lite kallt i början men nu har jag vant mig och folket här envisas med att säga att "det är bra för mitt temperament"? Vad de menar med det har jag ingen aning om, skulle jag ha haft ett hett temperament? Förstår inte alls allt tjat om att jag ska varva ner..

När jag inte myser med min karl eller står i boxen så tränar jag.. massor! Fram till förra veckan har det faktiskt varit riktigt bra här, har galopperat i snön både med matte på ryggen och även några andra tjejer som varit snälla de med. Men nu är allt jätte trist istället, det är så isigt att jag knappt kan ta mig ut till hagen på morgonen och mattes och de andra som sköter om mig har kommit på en ny träningsmetod. Det går ut på att jag får en slags sele på ryggen och två långa tömmar i bettringarna och sen får jag trava runt på en liten volt inomhus (rundcorall reds.anm.) och arbeta i en låg form. Det var lite jobbigt i början men nu börjar jag vänja mig och tycka att det är ganska trevligt faktiskt!

Idag fick jag dock göra något annat, matte och jag var uppe i skogen utan sadel och travade och galopperade där det inte var alltför isigt. Matte säger att jag har blivit så lugn och snäll så det inte är några problem alls att rida barbacka, men egentligen skulle jag ju kunna springa jätte fort om jag ville men det känns lite taskigt om jag skulle råka dumpa matte i en snödriva så jag får stå ut med att bli kallad "lugn och snäll" ett tag till...

Livet leker vidare här ute, förmodligen kommer jag hem någon gång, jag saknar faktiskt Stenhagen och framför allt min snygga boxgranne och tjejkompisarna i hagen..

Ha det bra och sköt om er tills vi ses igen!

Alltså ...

.... vem ska vara först ut i den här bloggen om inte allas eder Hjördis?!

Snö överallt just nu, och stora chanser att rymma genom staketet - särskilt om man är ett litet russ utan skor och med mycket päls! Jag jobbar stenhårt på att "Hästarnas befrielserörelse" ska bli en aktiv och energisk organisation, och för att kunna komma med råd till andra måste man ju först testa dem själv.

På sistone har jag både besökt flera av våra egna hagar, och tillika hälsat på i stallet uppe i backen. De har ju inga undertrådar alls på sina hagar, så det var bara att kliva in hos två stora bruna halvblod och säga "Tjabba! Läget?". Gissa om de blev förvånade?

Tyvärr kom det nån tant sen och hämtade mig, och försökte spärra in mig i sjukhagen, vilket inte heller gick. Så det slutade med att jag hamnade i boxen, medan Silla stod utanför och surade. 

Ja, för Silla ÄR en tjurig typ ibland. Hon blir nämligen såååå upprörd när jag rymmer, och det är inte alls bra, för hennes gnäggningar brukar få människorna att misstänka att nåt är fel - och så får de syn på mig där jag till exempel står under fågelbordet och äter frön. 

Matte brukar faktiskt titta misslynt på min mage och påpeka att jag kommer att lägga ägg i stället för få en fin fölunge, om det ska fortsätta så här! Men det struntar väl jag i. Bland fröna finns det havre och med tanke på den minimala mängd mat som bjuds på det här stället, måste man helt enkelt försöka förse sig själv vid första bästa tillfälle! 

Nej, nu ska jag vila en stund och sen kanske rota lite i halmen. Gäsp! 

Bilden har husse tagit, så ni ser vilket eländigt liv Sillisen och jag lever - ensamma ute i mörker, snöstorm och kyla .... 


Mulpussar från Hjördis