.... vem ska vara först ut i den här bloggen om inte allas eder Hjördis?!

Snö överallt just nu, och stora chanser att rymma genom staketet - särskilt om man är ett litet russ utan skor och med mycket päls! Jag jobbar stenhårt på att "Hästarnas befrielserörelse" ska bli en aktiv och energisk organisation, och för att kunna komma med råd till andra måste man ju först testa dem själv.

På sistone har jag både besökt flera av våra egna hagar, och tillika hälsat på i stallet uppe i backen. De har ju inga undertrådar alls på sina hagar, så det var bara att kliva in hos två stora bruna halvblod och säga "Tjabba! Läget?". Gissa om de blev förvånade?

Tyvärr kom det nån tant sen och hämtade mig, och försökte spärra in mig i sjukhagen, vilket inte heller gick. Så det slutade med att jag hamnade i boxen, medan Silla stod utanför och surade. 

Ja, för Silla ÄR en tjurig typ ibland. Hon blir nämligen såååå upprörd när jag rymmer, och det är inte alls bra, för hennes gnäggningar brukar få människorna att misstänka att nåt är fel - och så får de syn på mig där jag till exempel står under fågelbordet och äter frön. 

Matte brukar faktiskt titta misslynt på min mage och påpeka att jag kommer att lägga ägg i stället för få en fin fölunge, om det ska fortsätta så här! Men det struntar väl jag i. Bland fröna finns det havre och med tanke på den minimala mängd mat som bjuds på det här stället, måste man helt enkelt försöka förse sig själv vid första bästa tillfälle! 

Nej, nu ska jag vila en stund och sen kanske rota lite i halmen. Gäsp! 

Bilden har husse tagit, så ni ser vilket eländigt liv Sillisen och jag lever - ensamma ute i mörker, snöstorm och kyla .... 


Mulpussar från Hjördis